Sucker för anime

Efter att ha kommit ikapp drygt 350 avsnitt one piece och klämt 50 avsnitt naruto shippuden, fann jag mig plötsligt utan anime.
Situationen blev ohållbar och jag var tvungen att hitta en ny serie. Eftersom jag tidigare blivit rekommenderad Hajime no Ippo (Skulle nog kunna översättas som "Första steget", men Ippo är dessutom huvudkaraktärens namn, ordvitsar är det bästa Japaner vet [efter saker som smakar illa, men är bra för hälsan] ), så bestämde jag mig för att ge den en chans. Det sedvanliga motståndet mot att byta serie infann sig, men det är svårt att bli beroende om man inte prövar, så det gjorde jag. Två avsnitt senare satt jag på kroken och betar mig igenom serien i snabb karriär. Inte lika snabb som seriens huvudperson dock.
Hajime no Ippo är en träningsanime av klassiskt snitt. Huvudpersonen är 12-16 år och lite skum. Antingen är han (det är alltid en han) redan bra på något, men har precis börjat högstadiet/gymnasiet och där är alla bra (á la Prince of Tennis [Tennisu no Ousama]), eller så börjar han med något nytt och blir bra väldigt fort (Hikaru no Go, Beck). Hajime no Ippo
tillhör den andra kategorin. Det börjar med att den 16 årige huvudpersonen möter en proffsboxare och börjar med boxning. Knappt 4 månader senare har han vunnit en sparringmatch mot klubbens stjärnskott Miyata(som likt Ippo är 16 år) och har tränat sedan han lärde sig att gå. Han vinner lite på tur, men det är inte direkt ojämnt. 3 månader senare har han tagit sin proffslicens. Nu ska han precis ställa upp i en rookie-turnering, där han kommer kunna möta Miyata igen, förutsatt att han tar sig till finalen (hmm, det ska bli spännande att se hur det kommer att gå...).
Ippo och Miyata har standardrelation 1a i träningsanime, friendly rivalu. Dvs Ippo strävar efter att nå Miyatas nivå och Miyata försöker få ett nytt försprång, eftersom han har sett Ippos fulla potential. Det är i princip exakt samma som mellan Hikaru och Akira i Hikaru no Go, eller Naruto och Sasuke i Naruto. Ippo försöker, inte helt oväntat, bli kompis med Miyata men denne är inte intresserad, utan håller honom på avstånd.
Hursomhaver, så är det stundtals riktigt bra och jag har svalt kroken och alla dess hullingar.

Kulturellt är det rätt intressant att observera japanernas extrema rastänkande. I nästa match ska Ippo boxas mot en 'icke-japan', en amerikan som är stationerad på en militärbas i Japan. Inte nog med detta, han är svart. Japp. Det här innebär flera saker, för det första blir alla på Ippos boxningsgym lite skakis, att boxas mot en person som inte är japan är lite läskigt. För det andra jämförs han omedlbart med alla bra svarta boxare genom tiderna. För det tredje tillskrivs han en fysisk förmåga att göra någon form av omedelbar rörelse, som tydligen alla svarta människor har.

Man kan vara glad att det för det mesta är rätt kakoi att vara 'icke-japan' i Japan, annars skulle det kunna vara riktigt jobbigt.